Letra de 'Hujedamej' de Astrid Lindgren

Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem.
Hujedamej sånt barn han var,
ej värre tänkas kan,
och Emil var det namn han bar,
ja, Emil hette han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej
hu-jeda-jeda-mej

Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
Upp i Katthults flaggstång hissa' han sin lilla syster
stod sen lungt och såg henne hänga där på svaj.
Hujedamej sånt barn han var,
fast Ida var rätt nöjd,
ty ingen annan svävat har
på denna höga höjd.

Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast
uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
så det blev att fara till doktorn det med hast.
Hujedamej sånt barn han var,
tror inte också ni
att den som blott en soppskål har
vill ej ha gossar i?

Lyssna sen, govänner, så ska jag för er berätta
vad vår Emil gjorde en dag i körsbärsti'n
Det var då han la sig full och full blev också grisen,
jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin!
Hujedamej sånt barn han var,
men som godtemplare
stod Emil redan nästa da'
och det var kärt att se.

Vidare, govänner, så kan jag för er berätta
om den sorgens dag när han lurade sin far
till att köra stortån i en gillrad råttefälla,
av den stackars stortån blev det ej mycket kvar.
Hujedamej sånt barn han var,
han hävde samma dag
sju liter paltsmet på sin far
med nya friska tag.

Viljen I sen höra om ett annat hyss han gjorde ?
Det var när prostinnan en dag kom på besök.
Henne sökte Emil tutta eld på med ett brännglas,
det var nära ögat att hon gick upp i rök.
Hujedamej sånt barn han var
och som han bar sig åt.
Prostinnan tordes ej bli kvar
och mor hans föll i gråt.

Viljen I sen höra vad vår lilla Emil gjorde
när han börjat skolan, det var en skön bravad.
Utan varning dök han fram och kysste lärarinnan,
sånt går inte för sig, men kanske hon blev glad.
Hujedamej sånt barn han var,
så yr och kärleksfull!
Fast fröken tyckte han var rar
för den där kyssens skull.

Sen kan jag berätta om den gruvliga skandalen
uti Vimmerby på borgmästarens kalas.
Emil han red in i kort galopp i högtidssalen
och när han red ut, då låg nästan allt i kras.
Hujedamej sånt barn han var,
den fina tårtan for
rakt i planeten på en karl,
och gissa om han svor!

Och till sist, govänner, så kan jag för er berätta
hur i Trisseboda sin far han låste in.
När den arme sökte krypa ut igenom gluggen
fastna' han och hang där tills natten den bröt in.
Hujedamej sånt barn han var,
den Emil som jag minns.
Nog är sånt illdåd mot en far
det grymmaste som finns.

Hör nu på ,govänner, inte kan jag ju berätta
alla hemska hyss som vår Emil tog sig för.
Men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
tänk på det, små barn, om ni denna visa hör.
Hujedamej sånt barn han var,
i hela Småland fanns
ej nån så vild som Emil var
och ingen annan stans.

Viljen I nu veta vem som visan diktat haver ?
Det är pigan Lina som uti lust och kval
tjänade i Katthult uti sina unga dagar,
ack, vem kan väl räkna de flydda årens tal?
Hujedamej sånt barn han var,
men nu så är han man,
och vi i Lönneberga har
ej bättre karl än han.
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej
sing-dudel-dudel-dej,
sing-dudel-dej sing-dudel-dej,
hu-jeda-jeda-mej.